Efter en liten skogspromenad var vi alla frusna och förvånade över hur många som låter sina hundar springa hej vilt. Vi fick möte av flera hundar innan vi såg deras tillhörande hussar och mattar. Hm..? 
- Det är lugnt. De kan hälsa! Hör jag en matte säga flera meter bakom sina framrasande hundar.
Jag puttar undan den hund som kommer närmast och låter inte någon hälsa inte.  
Jag är där för att gå i skogen inte för att hälsa på okända hundar. De som tar illa vid sig för ursäkta....

Maggie satt säkert i en varm och mysig filt.

Winston brydde sig inte om de hundar vi såg. Han hade fullt upp med att hitta det djur som lämnat spår i snön. Runda strössel och avlånga skuttspår.... Men det enda djur vi såg förrutom framfusiga jyckar var en frusen fågel som snaskade på bär. Inte frusen som i stelfrusen då utan sådär "uppburrad-frusen"
Det hade ju verkligen varit en syn annars.....:)


Och här en annan fågel.... Men Oj! Vart tog Ugglis vägen?


Nu väntar vi på att Husse ska komma hem så vi kan gå ut och få oss lite sol.